En dåres försvarstal…

Jag måste faktiskt tillstå att jag tyckte lite synd om Ebba Busch Thor när hon i Aktuellt härom veckan ställdes inför ett litteraturförhör där hon skulle namnge tre författare utifrån titlarna på deras verk. Det är inte lätt att i direktsändning svara på frågor rent generellt och att då tvingas, utan betänketid, sortera ut ett antal svenska författare är nog inte helt enkelt.

Själv klarade jag av Selma Lagerlöf och August Strindberg, men gick bet på Klas Östergren. Men det är som vanligt alltid lättare när man sitter i soffan framför TV:n där hemma.

Nej, jag tycker nog att KD-ledaren fått utstå en del obefogad kritik för att inte kunna svara rätt på någon av författarna och därmed anser jag också att media, och andra kritiker, riktat in sig på fel del av måltavlan.

För det första är detta med litterär kanon inget nytt. Dåvarande Folkpartiet la samma förslag 2006 och SD plockade upp det i valrörelsen 2010. Förre KD-ledaren Göran Hägglund blåste nytt liv i förslaget vid Almedalsveckan 2013 – så det är alltså en fråga som Ebba Busch Thor fått och valt att ärva.

För det andra tycker jag inte att det är politiken som ska sätta upp kunskapskraven på skolan. Det är professionen fullt kapabla att sköta själva – och gör det också!

Och för det tredje – det som borde kritiseras är varför Ebba Busch Thor och KD med en dåres envishet fortsätter driva denna fråga. Denna ”dåres försvarstal” kan sammanfattas i tre punkter:

  1. Läsandets status sjunker!
    Att tro att man genom att ”tvinga” elever att läsa ett antal tunga litterära verk ska främja läsandet är ungefär lika dumt som att tro att homosexualitet är en sjukdom som går att bota. I en allt mer digitaliserad värld handlar det snarare om att väcka intresse och nyfikenhet hos den enskilda eleven genom att tillhandahålla och erbjuda litteratur som lockar till läsning – inte avskräcker. Därefter, när läslusten infunnit sig, kan man hjälpa eleven att gå vidare och fördjupa sig i den litterära världen.
  2. Det stärker den svenska värdegrunden!
    Man menar alltså att svenska klassiska författare står för någon form av gemensam nationell värdering och att i deras texter finns nyckeln till det svenska samhället. Tar vi Gösta Berlings saga som ett exempel  är det en roman som utkom 1891 och berättar om ett Värmland 70 år tidigare. Jag är ganska övertygad om att de svenska värderingarna har genomgått en ständig revidering under dessa 200 år!
  3. Integrera nyanlända!
    Återigen menar alltså KD att svensk litteratur är nyckeln som öppnar dörrar in till det svenska samhället. Att KD befinner sig långt ut på högerkanten är allmänt känt och det här blir ännu en bekräftelse på detta. Att kräva att nyanlända ska påtvingas svenska klassiska litterära verk är i princip samma assimileringsretorik som förs av SD, som menar att mångfalden hotar de ”svenska traditionerna”!

Nej, kritisera inte Ebba Busch Thor för hennes okunskap om svenska författare utan kritisera henne och hennes parti för politisk klåfingrighet och för att ha tagit ytterligare steg på den bruna stigen. Kritisera henne för att lägga populistiska förslag, i princip samma förslag som SD la 2010, i hopp om att vinna väljare långt ut på högerkanten. Kritisera henne för HENNES värderingar!

/Matz

One thought on “En dåres försvarstal…

  1. Kloka ord från en klok person.
    Måste erkänna att det var länge sen jag läste nämnda verk, inte av nyfikenhet utan av måste

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.