MATZ KEIJSER

S-MÄRKT DELTIDSPOLITIKER

Rätten till kunskap

Posted on

psykisk_ohälsaI måndagens EP (och helgens EnaHåbo-Tidning) skrev Anna Wiklund (m) och hennes partikamrat Marta Obminska en debattartikel om hur pojkar i svensk skola som “lär sig att det är ‘tufft’ att inte plugga riskerar att hamna utanför“.

De två moderaterna menar vidare att “det har varit svårare för unga pojkar än för unga flickor att själva tidigt ta ansvar för sina studier“.

Det är viktiga saker som Wiklund och Obminska pekar på, men det finns också andra kanske mer alarmerande problem den svenska skolan har att brottas med. De två nämner exempelvis inte barns och ungas psykiska ohälsa där framför allt flickor är de som mår allt sämre – och det kryper allt längre ner i åldrarna!

Denna psykiska ohälsa ger sig i uttryck av depressioner, ångest, självskadebeteende och självmordsförsök. Orsakerna kan vara av skilda slag, men en stor del handlar om ökade krav. Krav på sig själv och krav från omgivningen – där är skolsituationen en bidragande faktor.

Wiklund och Obminska avslutar sin debattartikel med följande:

Vi i nya Moderaterna anser att skolan har ett enormt viktigt ansvar. Ett ansvar att ge Sveriges alla unga en bra start i livet. Därför presenterar vi nu nya satsningar på skolan, för att den ska få bättre förutsättningar att se vartenda barn.

Barns attityd och inställning till huruvida det är “tufft” eller inte att inte plugga är jag övertygad om att personalen på våra skolor klarar att hantera i dialog med elever och föräldrar. Däremot saknas kompetensen att ta hand om elever som dagligen lider av psykisk ohälsa. Här behövs kompetenshöjande insatser!

Inte har det heller blivit bättre under den moderatledda regeringens tid vid makten, där allt större administrativt arbete lagts på våra lärare. Dessutom har den borgerliga skolpolitiken inneburit, och fortsätter innebära, att kraven på våra barn och unga ökar! Alltså ytterligare krav för den elev som redan mår psykiskt dåligt!

Som exempel skulle jag vilja lyfta de nationella proven. Idag genomförs inte mindre än 18 delprov i årskurs 3 – svenska och matte. Elever i 9 års ålder ställs alltså inför ett stort antal provsituationer som indirekt ställer högre krav på dem.

I årskurs 6 är antalet nationella prov närmare 25 till antalet – i svenska, matte, engelska, SO och NO! Detta görs dessutom vid en ålder då många flickor är på väg in i eller redan befinner sig i puberteten, med allt vad det innebär!

Många elever har en oro inför provsituationer och just begreppet nationella prov får till och med mer högpresterande elever att få “provfrossa” och underprestera! Om man då dessutom “misslyckas” i de nationella proven ger det ju inte direkt en stärkande effekt för självförtroende och självkänsla!

Vi vet att den psykiska ohälsan tenderar att krypa allt längre ner i åldrarna och att då ställa ytterligare krav på dessa barn och unga som redan mår dåligt, utan att vi har kompetensen att ta hand om dem, känns inte rätt!

Lägg därtill att den moderatledda regering lägger förslag om att sänka åldern ytterligare för betyg och pratar nu om att införa det redan i årskurs 4!

Härom veckan kommenterade moderaterna ordförande i Enköping Percy Westerlund ett annat av mina blogginlägg om svensk skola där han bland annat skrev följande:

Jag tror absolut inte att betyg är något mirakelmedel för att höja inlärningen, men jag tror att betyg hjälper både elev och föräldrar att i tid uppmärksamma brister i kunskapsnivån.

Personligen är jag övertygad om att våra lärare har full koll på elevernas kunskapsnivåer. Idag genomförs utvecklingssamtal där elever och föräldrar i dialog med klassläraren får rätt indikationer om vilka förbättringsområden som finns och hur man kan hjälpas åt för att eleven ska hitta sin lärstil och därigenom nå målen. Det handlar ju också om ett samarbete mellan hemmet och skolan för att ge våra barn bästa möjliga förutsättningar.

Att tro att betygen – och då speciellt i de lägre åldrarna – skulle vara ett medel för att nå målen känns aningen naivt! Det handlar om helt andra saker:

  • ge lärarna rätt möjligheter att möta eleverna utifrån deras förutsättningar
  • satsa på kompetenshöjande åtgärder för lärare och övrig personal inom området likabehandling
  • minska den administrativa bördan för lärarna
  • statushöjande insatser för läraryrket bland annat genom höjda löner
  • fler speciallärare
  • stärka elevhälsan

Jag menar inte att det Wiklund och Obminska skriver är fel, men att reformera skolan för att få till en attitydförändring kring elevers inställning till vikten av att plugga kanske inte är prio ett!

Vi måste börja med att se till att våra barn och unga mår bra. Mår de bra orkar de också prestera. Orkar de prestera ökar resultaten! Självklart ska vi också kunna ställa krav på eleverna i skolan, men vi måste ställa rätt krav!

Det handlar enligt min mening snarare om en attitydförändring från vuxenvärlden där vi tar våra barn och ungdomar och deras situation på allvar! Att vi ger dem rätt förutsättningar utifrån deras behov! Rätt till kunskap!

/Matz

Kommentera

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.