MATZ KEIJSER

S-MÄRKT DELTIDSPOLITIKER

SD – entonigt och falskt

Posted on

operaJag känner mig ibland som en operasångare som tvingas sjunga Eddie Meduza-covers på strippbarer.

Det är till att ha höga tankar om sig själv. SD:s vikarierande partiledare Mattias Karlsson ser sig själv som något som tillhör finkulturen om man ska tolka det han säger. Och han fortsätter:

Jag härdar ut med skitgiggen och fortsätter med gratiskonserter för den växande skara, som i motsats till förståsigpåarna i kultureliten, trots allt uppskattar min opera.

Men vad är det egentligen Karlsson menar? Det han kallar “skitgigg” är alltså när han är ute och talar till SD-sympatisörer. Han gör vad som helst (“gratiskonserter“) för att locka till sig nya anhängare.

Menar Karlsson att han textmässigt måste lägga sig på en låg nivå med “Eddie Meduza-covers” för att locka nya sympatisörer och dessutom söka upp udda arenor (“strippbarer“) för att hitta dessa människor?

Hur ska man annars tolka detta, i mina ögon, märkliga uttalande? Ser sig Karlsson förmer än sina väljare? Menar Karlsson att de som kommer till “skitgiggen” och “gratiskonserterna” för att lyssnar till honom egentligen inte förstår vad det handlar om?

För mig känns det snarare som Karlsson ställt sig i kön till TV-programmet IDOL och i likhet med en del sökande saknar självinsikt om sin egen förmåga och musikalitet.

Med den inställningen är risken stor att man får ett abrupt uppvaknande när man väl står inför juryn och blir sågad vid fotknölarna på grund av att man sjunger entonigt och falskt (trots att familjen sagt att man är duktig).

Inte helt oväntat kom en reaktion på Karlssons uttalande från Malena Ernman, som på sin Twitter skriver:

Du är varken operasångare eller cover-sångare, Mattias Karlsson, Du är bara en företrädare för neofascistiska SD.

Även tenoren Rickard Söderberg reagerade på vikarierande SD-ledarens uttalande och bemötte det på sin blogg med att bland annat skriva:

Det du håller på med Mattias har inget med opera att göra. För i SDs politik finns inte dessa fruktgivande möten. Det finns ingen musik att sjunga till. Och där finns ingen kärlek.

Mattias Karlsson må vara SD:s chefsideolog, men ibland måste nog även han ta sig en funderare på vad det är han egentligen sjunger om, vad det är han förmedlar och hur det tolkas av den som lyssnar.

/Matz

Kommentera

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.