MATZ KEIJSER

S-MÄRKT DELTIDSPOLITIKER

Vi pratade aldrig politik hemma!

Posted on

Vi pratade aldrig politik hemma när jag växte upp. Det var aldrig uttalat vad mina föräldrar röstade på. Farsan var lärare och det var väl mer regel än undantag att lärare röstade på folkpartiet. Men när det gällde farsan var jag ganska säker på att han ändå var sosse.

Det var inte förrän jag själv började engagera mig politiskt som jag förstod att både min farfar (som dog innan jag föddes) och hans föräldrar varit aktiva socialdemokrater med uppdrag i både landstinget och stadsfullmäktige. Men vi pratade aldrig om det heller när jag växte upp.

Farsan var aktiv inom facket – det visste jag. Men det var inte heller något han pratade om hemma. Han försvann på något möte med ett kollegieblock och en penna, kom hem och knackade snabbt ner sina anteckningen på sin Remmington. Men vi pratade aldrig om det.

Jag minns att jag redan som liten fascinerades av Tage Erlander. Hans sätt att prata och hans näst intill oroliga kropp som hade svårt att stå still vid intervjuer. Händerna for ner i kavajfickorna för att bara någon sekund senare fara upp igen och armarna lades i kors på bröstet. Och så de där plirande ögonen bakom de tjocka glasen.

Sen kom Palme! Ännu en person som fångade mitt intresse. Inte så mycket det han sa (DÅ) utan även han hade svårt att stå still. Framför allt i talarstolen. Framåtlutad och på tå lät han orden smattra fram för att i nästa stund luta sig något bakåt i tystnad för att låta orden sjunka in.

Kanske bidrog även Bosse Parnevik till min fascination av politiker då han på sitt otroligt skickliga sätt gestaltade framför allt Palme på ett träffsäkra sätt. Parneviks “gubbar” var humor, men också en stor portion sofistikerad ironi. Både jag och farsgubben uppskattade det.

Vi lyssnade mycket på Hasse och Tage också. Även här genomsyrades många av deras texter av samhällskritik riktad åt alla politiska väderstreck. Men det fanns också alltid en underton av solidaritet och medmänsklighet, som förmodligen satte sina spår.

Men som sagt – vi pratade aldrig politik hemma!

Även om jag anade min fars placering på den politiska kartan blev det ändå som något av en dubbel chock när jag kom hem till mitt föräldrahem den där kalla februarinatten 1986. Jag bodde inte hemma längre, men just den här natten skulle jag sova över hos föräldrarna efter en kväll på stan med några kompisar.

Jag förväntade mig att mina föräldrar skulle sova, men ljuset från deras sovrum skvallrade om motsatsen. Dörren stod på vid gavel. Sänglampan på min fars sida var tänd och på sängkanten satt min far med ansiktet täckt i sina händer. Jag gick försiktigt in och satte mig bredvid honom, la handen på hans axel och frågade hur det var. Han lyfte sakta sitt huvud och jag såg hur tårar runnit längs hans kinder och han sa sakta:

Palme är skjuten!

Det kändes som ett slag i mellangärdet. Jag tappade andan och gled ner på golvet utan att säga något. Det fanns inget att säga!

Vi gick aldrig och la oss den natten utan satt tysta i mina föräldrars sovrum. Lyssnade på de extra nyhetssändningarna på radion, som blandades med stilla musik. Vi sa ingenting till varandra. Det fanns inget att säga!

Vi pratade aldrig politik hemma – varken före eller efter mordet på Olof Palme. Men den natten fick jag bekräftat det jag i och för sig anade och kanske redan visste. Min fars rättvisepatos och omtanken om sina medmänniskor var så tydligt i allt han gjorde – både som min far och i sitt yrkesutövande som lärare.

Det skulle dröja ytterligare 14 år innan jag tog steget till att aktivt engagera mig politiskt – två år efter min fars död. Det har varit många tillfällen, och är fortfarande, då jag skulle vilja veta vad han skulle ha tyckt. Någonstans har jag ändå en känsla av att han på något sätt påverkat mitt val att ta steget fullt ut.

Jag är också övertygad att den natten mellan 28 februari och 1 mars 1986 definitivt la grunden för mitt samhällsengagemang. Den natten då jag och min far i tyst samförstånd så tydligt visade var vi hade våra politiska sympatier. Men vi pratade aldrig politik hemma!

/Matz

Kommentera

Your email address will not be published.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.