Arbetarrörelsens högtidsdag 1 maj kom även i år. Och vilket 1 maj-firande det blev! Vädermässigt kunde det såklart ha fått vara lite soligt, men uppehållsväder är det viktiga för att kunna genomföra arrangemanget med demonstrationståg och framträdanden på Skolparkens scen.
Sista två veckorna i april känns det som att jag går in i en bubbla. Allt fokus ligger på att förbereda inför 1 maj. Så även i år. Annonser, inlägg på sociala media, flygblad, programblad och nu har vi ju också podden. Det gäller att nå ut med så mycket information det bara går.
Drygt 1.000 flygblad delades ut dagarna innan. (S)enioren, vår förening för de mer åldersrika, ställde upp på måndagen och fick ut närmare 800 av flygbladen. Det belönades med en trevlig sillunch i partilokalen.
På tisdagen samlades större delen av arbetarekommunens styrelse. Fanor, plakat, ljudanläggning, talarstol – ja, allt som behövs plockades fram och sorterades upp i två delar. En till torget och en till Skolparken.
Valborgmässoafton tog vi ledigt för att samla krafterna. För redan kl. 09.00 på 1 maj var vi på plats igen för att packa bilar och släp fulla.
När jag kom till torget var det redan full fart. Det skrevs plakat med Anna-Lena som huvudansvarig såklart. Det blåstes upp ballonger och delades ut rosor och programblad. Människor kom från alla håll och torget började fyllas med folk.
EnköpingsPosten var självklart på plats och live-sände dessutom i år. Jag fick frågan om hur många som brukar komma med i demonstrationståget och jag svarade att det brukar vara mellan 120-150 personer. Men denna 1 maj skulle jag få fel!
Enköpings Blåsorkester paraderade ner för Kungsgatan och in på torget. Alltid lika pampigt med marschmusik. Det var ju så det började för mig 1974, när jag som 12-åring marscherade i mitt första 1-majtåg som trumslagare.
Så kom han då, den de allra flesta hade väntat på – Stefan Löfven! Tätt följd av sin fru Ulla och vår ombudsman från distriktet Jakob Gustavsson. Många tog tillfället i akt att få en pratstund med vår före detta partiordförande och statsminister. Det blev en hel del selfies också. Till och med Aslan från Torggrillen kom springande över torget för att föreviga sig själv tillsammans med Stefan.
Så skickades demonstrationståget iväg och jag kastade mig i bilen för att snabbt ta mig upp till Skolparken. Där var allt redan iordningställt. Ljudanläggningen var på plats, scenen var smyckad med röda fanor, sosserosen och LO-loggan. Grillen var tänd och popcornmaskinen var uppvärmd och en härlig doft spred sig i parken.
Min uppgift vara att leda programmet från scenen. Headset åkte på och jag hann testa det innan jag hörde hur 1 maj-tåget närmades sig. Blåsorkestern spelade Internationalen och jag kunde höra hur folk sjöng med.
Jag vände blicken ner mot gamla postrondellen och blev glatt överraskad. De 150 jag nämnt för EP hade den här dagen fördubblats. Det var det längsta 1 maj-tåg jag sett på många år. Det gick in rysning längs ryggraden.
På bänkarna framför scenen satt redan många som valt att komma direkt till Skolparken och från Kulturskolehållet kom fler mötesdeltagare. Runt 400 besökare hade någon räknat till under dagen. Helt fantastiskt!
Så kom då fanborgen fram till scenen och ställde sig längst bak som en vacker kuliss bakom talarstolen. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös, men det är en bra känsla som gör att man skärper sig lite extra. Alla hälsades välkomna och vi inledde med att tillsammans sjunga Arbetets söner ackompanjerade av Blåsorkestern.
Först upp av talarna var SSU i Enköpings ordförande Moharib Aslam. Ingen kunde märka att det var premiär för honom i dessa sammanhang. Lugnt och tryggt höll han sitt tal om hur han vuxit upp i Enköping, ”sprungit på gatorna och runt torget, pluggat på S:t Iliansskolan och sett hur både vår stad och Sverige har förändrats”. Ett väl avvägt tal där han citerade Olof Palme, förmedlade sin oro över hur samhället har förändrats och hur vi tillsammans, ung som gammal, måste kämpa för ett mer rättvist Enköping och Sverige.
Med kort varsel fick LO-fackens ordförande i Enköping Åsa Andersson hoppa in som talare. Och hon gjorde det med bravur. Åsa är också facklig ledare i vår arbetarekommun. Hon talade om vikten av facklig-politisk samverkan, om arbetsskor i välfärden och om justa villkor på arbetsmarknaden. Det känns tryggt att ha Åsa med i det politiska arbetet i kommunen.
Jesper Englundh, vårt kommunalråd i opposition, använde sig av rekvisita – ett paket kaffe som en symbol för ojämlikheten som breder ut sig i vårt samhälle. Han pekade också på hur det moderatledda styret saknar politiskt ledarskap. Han uppmanade mötesdeltagarna och gå med i partiet och aktivt vara en del i vårt förändringsarbete och staka ut en ny riktning för Enköping. Det gav resultat – när evenemanget var slut kom flera personer fram och ville bli medlemmar.
Stefan Löfven, som möttes av en stående ovation när han intog scenen, är idag Europeiska Socialdemokratiska Partiets ordförande. Därför var det inte konstigt att hans tal inledningsvis hade ett internationellt perspektiv. Kriget i Ukraina, Israels folkmord i Palestina och självklart den amerikanska presidenten Donald Trump avhandlades.
Även Tidö-regeringen fick sig ett antal kängor. Avsaknaden av en pragmatisk miljöpolitik, Kristersson undanflykter kring SD:s trollfabrik, skattefinansierade friskolor som ger vinster till riskkapitalister och den ökande arbetslösheten utan lösningar. Kring det sistnämnda stannade han en längre stund.
”Jobben är arbetarrörelsens eviga prioritering. Vi vet att jobben är en viktig frihetsfråga för individen. Men vi vet också att det är bara genom arbete som vi kan nå den välfärd som förstärker friheten och tryggheten.”
Det var ett 40 minuter långt tal, men det var det nog få som tänkte på. Applåderna avlöste varandra och ännu en gång reste sig folk ur bänkarna när Stefan Löfven avslutade med:
”Vi vill ha en socaldemokratisk ledning i Enköping, i Region Uppsala, vi vill ha tillbaks en socialdemokratiskt ledd regering med Magdalena Andersson som statsminister. Nu börjar vi!”
(I Närmaste Podden kan du lyssna på ett längre utdrag ur Stefan Löfvens tal.)
Ännu en gång gick det en rysning längs ryggraden när jag från scen såg de 400 mötesdeltagarna ta varandras händer och lyfta dem mot skyn när vi avslutningsvis tillsammans sjöng Internationalen. Vilken dag!
Jag vill tacka alla som på ett eller annat sätt gjorde den här dagen möjlig. Jag vill tacka eleverna från Kulturskolan, Kerstin och Unni, som underhöll med sång och musik, alla som gick i demonstrationståget och kom till Skolparken, våra lokala talare och Stefan Löfven, fanbärarna som ståndaktigt höll sina fanor under hela arrangemanget och styrelsen som såg till att allt funkade under dagen på torget och i parken.
Avslutningsvis citerar jag Stefan Löfven:
”Vi är otåliga, vi är ambitiösa, vi är viljestarka och vi har den bästa egenskapen av alla – vi har närhet till folket! Vi heter arbetarrörelsen just för att vi är en rörelse och vi är nära. Vi är många och vi håller ihop!”
/Matz